Östersund-Stockholm

Tyvärr är denna artikel enbart tillgänglig på English.

Mitt namn är Magnus Wassborg. Jag är en svensk konstnär bosatt i Eksjö.
Jag har en bakgrund inom hårdrock musik, 1990 bytte jag karriär, jag blev intresserad av konst och kom in på min första skola. Efter två skolor så blev jag antagen på Konstfack konstinstitutuionen 1993. Under 1990talet så blev jag intresserad av datorer. Konstfack köpte in på tidigt 90tal en dator som sedan expanderade till ett medialab. Det fanns ingen personal som kunde sköta datorerna så vi lärde os allt själva. Det var oerhört nyttigt för vår framtida kunskap. Jag examinerades 1998 med en master of fine art. Jag arbetade sedan på konstinstitutionens medialab i ett år som amanuens.
År 2000 fick jag arbete som technical and education supervisor på CRAC (creative room for art and computing) det var ett medialab för professionella konstnärer. Vi hade medlemmar från hela världen. 2004 slutade jag på CRAC och började arbeta på Royal Institute of Art i Stockholm som adjunkt på deras videoinstitution. Efter ett år så fick jag ett arbete på Konsthögskolan i Malmö som Adjunkt i fri konst. Jag var där till 2008 men arbetade parallellt sista året i Malmö som gästlärare i video och interaktivitet på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Där fortsatte jag som gästlärare till 2010 då jag slutade för att flytta till Eksjö.

Jag ville få mer tid för min egen konst.
Jag började med måleri 1990 och fortsatte med det tills 1995 då jag gled över till video, skulptur och installationer. Under 2000 talet så började jag använda mig av datorer på olika sätt. Mina verk har alltid behandlat de psykosociala interaktionerna med sig själva, objekten har ingen tydlig interaktion med sin omgivning snarare en estetik som endast beundras av objektet och då inte med sin omgivning. Lars-Erik Hjertström Lappalainens text till min sista utställning behandlar verken på ett genialt sätt.
//Kuriöst. Jag har bara använt ordet ‘kuriöst’ en gång tidigare och då handlade det också om Magnus Wassborgs konst. Vanligtvis skulle jag säga ”märkligt”, eller möjligtvis ”märkvärdigt djävla konstigt” – allt för att undvika ”sällsamt”, naturligtvis.//
//Wassborg har en gång gjort ett framträdande där han spelade upp ljud från en dator. Inte ljud som finns i eller gjorts med hjälp av datorn, utan ljuden från datorns egna drift. Under all funktionalitet, dold i designen, finns en värld av ljud för ingen, en värld av intryck och förnimmelse som bara är och inte representerar någonting alls. Det verkar vara något liknande som Wassborg vill komma åt i alla objekt och relationer. Jag har intrycket av att tingen kommer visa sig på två olika nivåer i den här utställningen. Å ena sidan är de där som isärdragna objekt ur vilka energierna sipprar som ljuden ur datorn, genom vilka de upprättar nya kopplingar till omgivningen och betraktaren. Å andra sidan glider de, stora och sakta, förbi åskådaren från höger till vänsteri filmen. De är tysta. De förefaller vittna om en annan värld, andra sammanhang; men de är också isolerade som himlakroppar nästan, deras särdragna tillstånd har liksom blivit permanent, en ny form. Jag får nästan intrycket av att de är så hans objekt ser på sig själva. När de ”låter” (som datorerna) gör de ingenting: de är. Oss förutan. Utan förbindelser. Arktektoniska entiteter med en helt annan enhet, nämligen sin självrelation. De har ingen? Jo då, kolla på filmen! Lars-Erik Hjertström Lappalainen//
Mitt sista digitala verk är ett lowtech spel som heter casual game. Jag lade ut det på internet 2010. Spelet går ut på att hitta dolda utgångar till privata webcams. Personer som spelar får navigera genom ett gammalt mac. os. operativsystem, det finns inga ledtrådar var de dolda utgångarna finns, belöningen är att hitta en privatpersons webcam och smygtitta på vad den visar.
Verket finns på solo-show.com
video Magnus Wassborg